Jobbigt att prata med jobbiga typer...

Peter Kadhammar beskriver en lite otrevlig men smålustig situation när han tvingas lyssna på en jobbig typ som berättar ointressanta detaljer ur sitt liv. Precis så är det för mig när jag tvingas lyssna på Herr Hellmans ointressanta utläggningar kring detaljer ur sitt patetiska liv. Jag får också kväljningar men lägger band på mig och nickar artigt till hans - i sitt tycke - intressanta utläggningar. Man blir ju rasande där man sitter, men av artighetsskäl så sitter man kvar. Typiskt svenskt. När Hellman äntligen går ifrån Café Måns kan alla andas ut: - Äntligen gick han!

Obama rasande

President Barack Obama är rasande (rapporterar både aftonbladet och VG)- ja inte på min bedrövliga "kollega" Herr Hellman personligen förstås, utan på Nordkorea, Herr Hellmans kära bundsförvanter. Nordkorea fortsätter trotsa världssamfundet på det mest horribla vis. Vi får väl snart se om kriget kommer, eller om det som vanligt är Nordkoreas sätt att få lite uppmärksamhet. Precis så som Herr Hellman håller på med i sin ynkliga blogg, försöker på det mest patetiska sätt värva läsare till bloggen. Ynkedom!