Pensionärstrauma

Jag skulle handla lite smågrejer på hemköp och när jag kommer dit ser jag att det är rätt lugnt med folk. Skönt tänker jag då hemköpspersonalen inte direkt skulle vinna något snabbhetspris.
När jag valt ut mina varor så var det dags för dert obligatoriska valet, vilken kö skall jag ställa mig i. Jag synade de båda köerna lite snabbt. Den ena var ca 5 personer i, den andra 3. Jag ställde mig snabbt i den kortaste kön. Jag valde fel! I kön fanns där bara pensionärer. Långsamma sega personer som hålögt stirrade tomt framför sig. Den person som skulle betala hade också någon dispyt med kassapersonalen, säkert om något som den gamle hade rört ihop. Jag suckade och bytte stödjeben. Kön rörde sig obetydligt. Jag tittade bort mot den andra kön. Unga personer där kön rörde sig hur snabbt som helst. Jag gjorde då det ovanliga att byta kö, men precis framför mig dyker en pernsionär upp!! Var kom hon ifrån?
Precis bakom trycker en till pensionär på och krockar med mig med sin enorma kundvagn. Hon har tre varor i den. Jag hann ändå framför henne. Den unga personen som betalar gör det snabbt utan krångel. Pensionären hivar upp fyra varor. Jag tänker för mig själv att detta måste ju gå undan. Fyra varor! Jag ser tom att hon förberett och håller en ovikt 50-lapp i handen. (Hon har säkert hämtat ut den på banken, för hon förstår sig säkert inte på bankkort.) Kassörskan säger att det kostar 62kr, högt och tydligt. Men pensionären som förmodligen är döv skriker: - VA!?! ändå står där på displayen vad det kostar. Hon är säkert blind också.
Eftersom hon har en 50-lapp börjar hon rota runt i den mytomspunna pensionärsportmonnän. Det är en portmonnä med gamla kort och kvitton från 1963. Det tar aldrig slut. Hon verkar leta efter 12kr. Efter mycket om och men säger hon med darrig pensionärsstämma att hon inte har, och hivar upp en 100-lapp istället. (även denna är ovikt från banken). Äntligen är hon klar men står kvar och blockerar för att hon skall få plats med växeln i den enorma portmonnän. Den är ungefär lika stor som min träningsväska.
Jag betalar mina varor under bråkdelen av den tid det tog för tanten att ens säga hej till kassapersonalen.
Efter mig kommer pensionären med kundvagnen. Endast fyra varor. Medan jag packar ned mina varor bredvid den blinda och döva pensionären som stod framför mig börjar kundvagnspensionären gasta om att hon glömt sitt hemköpskort och att det är mycket viktigt att hon får registrerat sina fyra varor. Jag springer därifrån och hoppas aldrig mera uppleva något sådant igen.
Om 34 år står jag säkert där själv. 32 år idag och livrädd för pensionärer.

Mordet på Hellman!

Mordet på Hellman, en deckargåta i skolmiljö

Solens strålar började värma en vinterdag i den idylliska köpingen Mellerud som långsamt vaknade till liv efter en god natts sömn. Vintern höll fortfarande den lilla byn i sitt grepp även om det varit plusgrader några enstaka dagar. Stora snöhögar syntes både här och där i den lilla köpingen och snöhögarna var speciellt stora utanför bygdens gymnasieskola, Dahlstiernska gymnasiet.

Dahlstiernska gymnasiets personal och elever hade vant sig vid Prästbackas ooljade cykel som knirkandes och gnisslandes tog sig fram längs med de snöfyllda gatorna. Var hon skulle någonstans på sin cykel var det få som visste, än mindre hon själv. Idag hade hon dock kommit fram till skolan som hon skulle.

Lärarna anlände i vanlig ordning till torsdagens lektioner när de plötsligt fick höra svensklärarinna Eliassons isande skrik.
- Han är död, han är död! tjöt hon högt och pekade ivrigt mot den snöhög som låg närmast ingången till Café Måns. Det tog inte lång stund innan flertalet av gymnasieskolans morgonpigga personal hade samlats runt ekonomilärare Hellmans orörliga kropp. Där stod Barbro Prästbacka, som i ilfart hade lämnat sitt kök efter den tidiga morgonens bullbak, med blek hy och vidöppen mun. Han har blivit kvävd, sa Maria Franzén, skolans biologilärare, och tog en munfull av sitt nygjorda té.
-…. med Dagens Industri, viskade Gunnar Rydberg tyst för sig själv. Detta kunde lätt konstateras ty tidningen satt fortfarande kvar i halsen där den hade brutalt blivit nedtvingad.

Rektor Matti Bertilsson som precis kom från bussen försökte lugna den nu alltmer högljudda gruppen men misslyckades. Den lilla skaran brydde sig inte om rektorns förmaningar utan blev varse bildläraren Pers tunga andhämtning efter hans ilfart fram till gruppen. Han hade blivit sen efter att ha tillbringat natten i sin atelje.
- Va… vad har hänt? Flåsade han fram mellan de tunga andhämtningarna.
- Han har blivit kvävd! Upprepade biologilärare Franzén och drack försiktigt från sitt varma té, medan hon släppte i ytterligare en sockerbit.
- Herre Jösses och milde himmel, sa Per och slog sig för knäna så att det dammade av rester från sin påbörjade gipsavgjutning.


Lärarinna Eliasson som nu hade återfått sin normala ansiktsfärg, hade tröttnat på de högljudda rösterna och det kaos som utspelade sig runt den döde Hellman, och påpekade med myndig stämma:
- Kemimagistern, Kemimagistern, vi måste hämta Kemimagister Stenvard. Dahlstiernskas trygge ordningsman och kemilärare var med blixtens hastighet framme vid brottsplatsen och lugnade folkmassan med sitt reglementsenliga uppträdande.

Senare samma dag hade kemimagistern säkrat avgörande ledtrådar. Han hade inspeklterat liket noggrant och funnit två olika ämnen, både på och bredvid den döde ekonomiläraren. Kemimagister Stenvards knivskarpa intellekt hade uteslutit alla utom de fyra som nu skulle förhöras. De hade alla mycket starka motiv till illdådet; de ägde alla ett brinnande hat mot ekonomilärare Hellmans Powerpoint-presentationer!


Först in i kemipreppen, som idag gjorts i ordning som förhörsrum, stiger skolans Biologilärare Maria Franzén in.
- Sätt dig Maria, muttrade Stenvard. Stenvard stirrade stint på sin kollega och utbrast med hetsig stämma:
- Vad gjorde du vid tidpunkten för mordet?
- I morse gipsade jag inför en spännande laboration i biologi, flinade hon medan hon svepte sin tredje tekopp för dagen. Maria lämnade självsäkert kemipreppen.

Nästa på listan var bildlärare Per.
- Nejdu, jag har skapat hela natten, ja du vet den nya skulpturen på Gunno Dahlstierna som ska stå utanför Sparbankssalongen.
- Men vad GJORDE ni vid den aktuella tidpunkten? dundrade kemimagistern.
- Ja det minns jag mycket väl, det var då jag städade upp efter en olycka som hade hänt, jag hade tappat ett paket målarsoda.
-Mhm, grymtade Stenvard förtjust och smaskade på lite potatischips.




Stenvard stängde av bandspelaren och tog en slurk vatten, (ty saltare chips får man leta efter), och hämtade in dataläraren Camilla efter att Per hade lämnat kemipreppen. Hennes saltstänkta kläder frasade mot stolsryggen när hon satte sig tillrätta.
- Jaså du, du såg den döde samtidigt som lärarinna Eliasson, men du gick därifrån med en gång, varför det ?
- Nej, jag hade en datorlabb att förbereda, svarade Camilla käckt. Jag har mycket att göra efter att jag varit ute på kusten, jag har inte ens hunnit byta om.
- Nej du trivs väl bäst ute vid havet vid din kalkstensbetrydda brygga, mumlade kemimagistern

Av svensklärare Barbro Prästbacka fick Stenvard inte fram något nytt. Prästbacka hade som vanligt skrävlat om sina vida kända konditorivaror. Stenvard hade rent av slumrat till när Prästbacka höll sin långa monolog.

När vår kemimagister lyssnat igenom förhörsbandet en sista gång log han segervisst som bara Stenvard kan och började gå med lätta steg mot skolans laboratorium…

Nu är det DIN uppgift att assistera kemimagistern för att ta reda på vem som är mördaren.Bara att bege sig till Dahlstiernska Gymnasiet

Ett mord!

Solens strålar började värma en vinterdag i den idylliska köpingen Mellerud som långsamt vaknade till liv efter en god natts sömn. Vintern höll fortfarande den lilla byn i sitt grepp även om det varit plusgrader några enstaka dagar. Stora snöhögar syntes både här och där i den lilla köpingen och snöhögarna var speciellt stora utanför bygdens gymnasieskola, Dahlstiernska gymnasiet.

Dahlstiernska gymnasiets personal och elever hade vant sig vid Prästbackas ooljade cykel som knirkandes och gnisslandes tog sig fram längs med de snöfyllda gatorna. Var hon skulle någonstans på sin cykel var det få som visste, än mindre hon själv. Idag hade hon dock kommit fram till skolan som hon skulle.

Lärarna anlände i vanlig ordning till torsdagens lektioner när de plötsligt fick höra svensklärarinna Eliassons isande skrik.
- Han är död, han är död! tjöt hon högt och pekade ivrigt mot den snöhög som låg närmast ingången till Café Måns. Det tog inte lång stund innan flertalet av gymnasieskolans morgonpigga personal hade samlats runt ekonomilärare Hellmans orörliga kropp.
Där stod Barbro Prästbacka, som i ilfart hade lämnat sitt kök efter den tidiga morgonens bullbak, med blek hy och vidöppen mun. Han har blivit kvävd, sa Maria Franzén, skolans biologilärare, och tog en munfull av sitt nygjorda té.
-…. med Dagens Industri, viskade Gunnar Rydberg tyst för sig själv. Detta kunde lätt konstateras ty tidningen satt fortfarande kvar i halsen där den hade brutalt blivit nedtvingad.

Rektor Matti Bertilsson som precis kom från bussen försökte lugna den nu alltmer högljudda gruppen men misslyckades. Den lilla skaran brydde sig inte om rektorns förmaningar utan blev istället varse bildläraren Pers tunga andhämtning efter hans ilfart fram till gruppen. Han hade blivit sen efter att ha tillbringat natten i sin atelje.
- Va… vad har hänt? Flåsade han fram mellan de tunga andhämtningarna.
- Han har blivit kvävd! Upprepade biologilärare Franzén och drack försiktigt från sitt varma té, medan hon släppte i ytterligare en sockerbit.
- Herre Jösses och milde himmel, sa Per och slog sig för knäna så att det dammade av rester från sin påbörjade gipsavgjutning.


Lärarinna Eliasson som nu hade återfått sin normala ansiktsfärg, hade tröttnat på de högljudda rösterna och det kaos som utspelade sig runt den döde Hellman, och påpekade med myndig stämma:
- Kemimagistern, Kemimagistern, vi måste hämta Kemimagister Stenvard. Dahlstiernskas trygge ordningsman och kemilärare var med blixtens hastighet framme vid brottsplatsen och lugnade folkmassan med sitt reglementsenliga uppträdande.

Mördare på Dahlstiernska?

I morgon torsdag är det Öppet Hus på Dahlstiernska Gymnasiet. Någon kommer mördas, och mordet kommer kanske kunna lösas. Det är Hellman som på något vis hittas mördad på det mest brutala vis. Hur?
Ja någon trodde att det inte rörde sig om mord, utan om ett lyckat självmordsförsök... Så kommer det inte vara. Någon mördar Hellman på det mest brutala vis. Hittas mördad i snöhögen utanför Café Måns. Kvävd. Dagens Industri har brutalt blivit nedtvingad i hans hals...

Vem skall lösa mordet? Polisen? Nej, Kemimagistern givetvis!

Kemimagisterns knivskarpa intellekt kommer finna fyra huvudmisstänkta. Deras gemensamma motiv: Deras obeskrivliga hat mot Hellmans Powerpoint-presentationer. Men trots kemimagisterns oerhörda skicklighet behöver han assistens. I morgon kan Du hjälpa kemimagister att hitta vem som mördade Hellman.